min son kom hem för ett tag sedan från skolan och var riktigt bekymrad så jag frågade honom om något speciellt hade hänt och efter en stund tittar han allvarligt på mig och säger
- Mamma kommer jag bli som du när jag blir stor?
(jag) Hur menar du då?
- Ja kommer jag bli lika sjuk som du när jag blir stor?, ska inte jag jobba ? kommer jag vara sjukskriven och vara hemma hela dagarna?
(jag) Nej du ska verkligen inte bli sjuk, iallafall vet vi inte något sådant nu så det är absolut inte oroa dig
- Men mamma, din sjukdom kan ju finnas hos mig med eftersom både du och jag har adhd
(jag) Jo ibland ärver man sjukdomar men det är inget du behöver oroa dig för nu
OJ!! jag höll på att sätta i halsen när min älskade pojke ställde de här frågorna, är det sånt här han går och funderar på? ibland glömmer jag bort att han är en så klok pojke trots sina olika diagnoser och även om hans begåvning är låg så har han vissa områden han är riktigt skarp på. Även om han har autism så förstår han vissa sociala sammanhang, kanske ibland på ett annat plan än vi andra men han har ändå ett hum om sin omvärld. Det gör ont att mina barn ska behöva ha en mamma som är sjuk och det som gör ännu mer ont är att min sjukdom är livslång, jag kan aldrig ge dem en frisk mamma bara en mer eller mindre sjuk.
Just nu tackar jag någon högre makt för de dagar/timmar jag mår bra och får vara hemma med min älskade familj <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar