Jag har fått en läxa

nej inte läxa som man får av skolan, snarare en läxa att bena upp mitt liv och kanske kan läxan få mig att förstår vad som händer istället för att se ut som ett stort frågetecken när saker sker gång på gång. Min terapeut bad mig skriva dagbok i 2 veckor framöver, tror att jag kommer få ställa larm för jag är så glömsk, ska bara fundera ut en bra tid att skriva på. Jag kommer inte skriva läxan direkt i bloggen tänkte jag, men jag kommer säkerligen dela med mig av vissa bitar för jag tror inte det är så intressant för den som läser denna blogg att bli uppdaterad om att jag inte gör någonting alls, eller? Har känt mig speedad de senaste dagarna och detta blandat med ångest, fått en del gjort faktiskt men vart kommer denna ångest ifrån? Det kryper i heeeeela mig , en obehaglig känsla som jag försöker mota bort med att göra saker hela tiden. 

dagens fundering är : varför säger människor inte som det är? varför lindar människor in svaren så svaret blir helt omöjligt att tyda, för HELVETE prata klarspråk så sådana som jag också kan förstå .