välkommen till min "gråa" värld..

grått, grått ,grått möjligen en smula svart inblandat också, ja den beskrivningen är riktigt träffande gällande min mentala hälsa just nu. Jag vill bara sova och efter det fortsätta sova och sova lite till, jag sover inte för att jag flyr något utan helt enkelt för att jag är så in i nordens sjukt trött. Igår mådde jag så dåligt att maken fick stanna hemma från jobbet, vi har ju lyxen att han kan jobba en hel del hemifrån. Under dagen sov jag större delen av tiden och han fick knappt liv i mig, jag var så trött att jag inte kun de ögonen öppna. På kvällen infann sig paniken, sorgen och en känsla av att drunkna ( svårt att beskriva men de känns som en stor sten ligger på mig och att jag sjunker och sjunker till havets botten och där kommerjag ligga förevigt). Jag VET rent logiskt att det kommer vända men känslan säger mig att såhär kommer det vara hela livet, jag kommer alltid gråta, jag kommer alltid ligga i soffan apatiskt och kolla på tv, när jag är uppe och dansar bland de rosa molnen vet jag också logiskt att det bara är en period men just då känns det som om "nej den här gången är jag bara frisk, jag kommer aldrig blir falla", men jag faller och jag dansar.. gång på gång, hur länge orkar man?