hjärnan går fram som ett tåg, ett rusande tåg som dundrar framåt längs rälsen men så plötsligt blir det tvärnit eller krock med ett berg kanske är bättre beskrivet, tåget ( hjärnan) blir totalkvaddad och ingen kan längre höra några ljud, det är tyst och öde.. tystnaden skrämmer för nyligen hade ljud av människors (min) panikslagna röster ekat genom tystnaden, nyss hade spåren som tåget åkte på tjutit av tågets bromsar..nu är det bara tyst!. Det sa bara PANG! helt plötsligt kokade jag inombords, paniken skenade genom kroppen, tårarna sprutade, saker flög där jag gick fram och jag skrek rakt ut.. efter paniken lagts sig kom tystnaden, det blev tyst inombords och en känsla av tomhet infann sig.. jag vet inte vad denna tomhet beror på eller innebär, jag vet bara att "krocken" var ett resultat av stress, förväntan och helt enkelt var jag helt utmattad..
Jag är rädd!! ja vill inte springa in i stenväggen igen... för det skrämde mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar