kan låta som en klyscha men jag skulle inte orka en dag till om jag inte visste att du stod vid min sida, utan dig skulle jag snabbt gå under och utan dig skulle jag inte få dela mina underbara barns vardag. Jag drömmer ofta mardrömmar om att du lämnar mig, att du finner någon annan som kan ge dig så mycket mer än vad jag har möjlighet att ge. Jag hoppas såklart att du stannar vid min sida av samma anledning som jag är vid din, av den enkla anledningen att du älskar mig även om jag vet att det inte är helt enkelt att älska mig. Människor har fällt kommentarer om att de tycker synd om dig, de förstår inte hur du står ut att leva med någon som mig, det gör mig rädd!!! tänk om det faktiskt är så? att det är synd om dig som får stå ut med mig..Jag har inte mycket att tillföra vårt liv, iallafall inte ekonomiskt eftersom jag i nuläget inte får in en krona. Jag försöker tillföra saker som att fixa saker hemma och att orka med så mycket som det går.
Har orkat så mycket sista månaderna men i söndags rasade allt igen, jag sover, sover och sover. Jag gråter av uppgivenhet och det känns inte som om jag kommer kunna uppfylla det jag tidigare drömt om. I dagsläget är det jobbigt att äta mat och öppna ögonen på morgonen, hur ska jag någonsin orka med en sysselsättning? Jag vill bidra med pengar, känner mig så fruktansvärt "liten" och värdelös som måste fråga min man om allting jag vill köpa, till och med när de gäller maten på vårt bord..
Försöker stå ut till 26 oktober, läkartid insatt akut då för jag är rädd att rasa ännu längre ner.. så långt ner att ja inte tar mig upp igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar