Även om det inte syns så är det svårt..

Idag har jag och maken ( + exet) varit på informationsdag om Autismspektrum tillstånd eftersom sonen fick diagnose, atypisk autism. Väldigt givande men otroligt jobbigt! de började 8.30 och det var slut 12.30, jag höll på att krypa ur skinnet efter 20 min. Jag kunde inte sitta still utan vred och vände mig, började rita i infobladet och tankarna började snurra om allting annat än just det som sades. Det är nog inte meningen att även föräldern ska lida av en npf-störning verkar de som när de planerat denna extremt jobbiga dag. De pratade om vi "normalstörda" och de med AST ( autismspektrum tillstånd), jag blev uppenbart förvånad att de på något sätt antog att vi föräldrar inte själva har en sådan diagnos.. när man uttrycker sig som att " ja men när du och jag som vanliga människor agerar gör vi följande..." VA? vad säger att jag fungerar  "normalt"?

Jag skrattade ibland till för mig själv för jag har själv så många drag av asperger, är nästan säker på att om en ny bedömning gjordes skulle diagnosen sättas eftersom det är så mycket som stämmer in. De tog upp konkreta exempel på saker som kan vara jobbiga för människor med AST och de kunde lika gärna ha beskrivit en dag i mitt liv...

Nu efteråt är jag helt slut, känner mig överkörd och matt i kroppen. Yr, illamående, skakig.. min hjärna klarar inte av att lyssna, ta in info i snabb takt och att befinna mig i nya situationer med nya människor tar hela min dygnsdos av energi. De beskrev en pojke som studerat på universitet och han läste in alla kurser på sommaren hemma för att sen gå kursen på hösten på Universitetet och då slippa plugga ( eftersom han gjorde de innan), och på så sätt klara han sin utbildning för under terminerna var det så pass jobbigt att befinna sig i skolmiljö och att vara social att han inte klarade av att lära sig saker samtidigt... jag känner igen mig!!! det var en pärs på dagtid att befinna mig bland människor, att försöka passa in, att försöka avläsa andra människor och att känna mig trygg så jag orkade helt enkelt inte ta in studiematerialet också.. jag hade säkerligen fixat studierna rent studiemässigt om jag inte samtidigt hade känt sån social stress...

jag kan en hel del saker men i min takt och under mina förutsättningar.. kraschar av press,stress och oro.