Jag satt nyss och prata med en annan patient här på avdelningen och vi diskuterade det mesta kring mående och dylikt. Det är lustigt hur vissa människor känns så "rätt" att prata medan andra människor är omöjliga att föra en dialog med. Denna patient är oerhört lätt att prata med och han och jag har liknande problem.Vi började diskutera frågan hur det egentligen känns att må riktigt bra, finns det någon som mår rakt igenom riktigt bra? Att inte må dåligt innebär det då att man mår bra? eller måste man kämpa sig till att må bra? Att vara lycklig vad är då de? jag har saker jag är lycklig över, min familj och möjligheten till ett tryggt liv tex men samtidigt är jag sjuk och det tar ibland överhanden och gör lyckan svår att komma åt. Så jag är lycklig men mår inte bra, låter konstigt kanske. Jag tror inte jag någonsin kommer känna total lycka på alla plan i mitt liv men jag tror man får finna små saker att se lycka i till att börja med och sen kan det utökas. Jag undrar ibland om jag hade varit lyckligare om jag varit frisk, svårt att svara på men jag vet ju att jag aldrig fått den underbara familj om jag inte varit sjuk. Ibland känner jag mig så ensam i att vara såhär vilse i livet men denna man jag nyss pratade med kände precis samma vilsenhet och det skänker mig lite lugn. Såklart jag inte önskar honom att må dåligt men ändå att se att det finns människor som kämpar med samma problem.
Idag är det vårdplanering och det kommer hit en massa människor från Hallsberg och kommunen, P kommer också på mötet och det känns tryggt att inte behöva gå själv. De kommer nog meddela utskrivnings datum idag och det känns helt okej faktiskt, snart måste jag börja ta tag i livet och faktiskt se det som det är inte hur det kunnat vara. Uppdaterar mer lite senare om vad som sagts..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar