häromdagen, ja det var nog i måndags åkte jag iväg på morgonen till min terapitid i Hallsberg som vanligt. Jag var lite trött så jag åkte extra tidigt så jag inte skulle somna i soffan och missa tiden, när jag satt i väntrummet slog det mig varför jag var trött , JAG HADE GLÖMT MEDICINEN. Ögonen kändes som bly och jag ville bara lägga mig ner och sova på studs. Jag tänkte att nej jag får bita ihop ändå och köra terapin, det gick ju inte så värst bra eftersom jag fick bryta efter 40 min. Ögonen var som tunga blyklumpar, koncentrationen var någon helt annanstans och varje gång P ( terapeuten) vände ryggen mot mig åkte mina ögon ihop, herregud det var HEMSKT!!!
P frågade mig hur det stod till för han märkte att jag var annorlunda mot vad jag brukar vara, ja jag hade ju ett enkelt svar.. att jag glömt medicinen. Tänk att den påverkar mig så, det var HEMSKT och det var skrämmande för jag vill aldrig mer uppleva den segheten som var i min hjärna, den kändes som gröt. Jag var nog ingen säker förare på vägen hem men jag hade hög musik och fläkten som blåste kallt på mig. Väl hemma tog jag tabletterna och någon timme senare var hjärnan som den brukar.. puh!!!
Usch !!! läskigt, har jag levt med den tröttheten förr? jag vet ju att jag ofta var trött som yngre men SÅ trött!!! var jag verkligen det, ja då är jag imponerad av mig själv att jag orkat överleva..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar