Ganska nöjd

ja jag är ganska nöjd med mig själv har jag kommit fram till, nöjd med hur jag kämpat sista året för det har varit en hård kamp, varje dag har varit en utmaning. Det finns personer i min närhet som inte verkar uppskatta de små stegen jag faktiskt tar utan de vill att jag ska hinna fortare framåt, men SORRY jag är jag och jag måste få göra allt i den takt som jag känner att jag klarar av. Jag gick och funderade på det under min långpromenad idag, tänkte att för 2 år sen hade det varit omöjligt för mig att gå ut på en långpromenad ensam, likaså städade jag inte om inte peter var hemma jag var helt enkelt väldigt osjälvständig. Nu känner jag inte panik när peter lämnar hemmet och jag känner att jag KAN åka till Bauhaus och köpa färg ensam, det hade ALDRIG gått innan. Det är ju smååå steg jag gör, andra kanske inte ser dem men det gör jag, och jag KÄNNER dem... pytte steg är stora steg för mig <3