när jag blundar

ibland sluter jag ögonen och bara fokuserar på att jag lever ett väldigt bra liv. Jag känner tacksamheten rusa genom kroppen och jag blir glad när jag tänker på alla människor jag äälskar Så många tillfälligheter har gjort så att jag har det så bra men jag sticker inte under stolen med att jag är sjuk för sjukdomen önskar jag inte min värsta fiende, den gör livet så sårbart och skört, jag har varit nära döden flera gånger!! Jag har en man som jag älskar över allt annat, jag har 3 fina barn som gör dagarna meningsfulla, jag har ett fint hus som behöver lite kärlek för att sen bli världens finaste hus, jag har en mamma och en pappa som jag älskar... osv jag kan hålla på i evigheter MEN sjukdomen kan gärna få försvinna:( Det är egentligen lika bra att sluta tänka tankar om att den ska försvinna för det gör den aldrig, men jag får försöka skapa bästa möjliga och njuta när jag har bra dagar..