Funderingar en tisdagseftermiddag

Förr ringde jag alltid någon vän varje dag för att bara prata och kunde inte tänka mig att inte göra det, nuförtiden hör det till ovanligheterna att jag ringer någon vän. De personer jag ringer nuförtiden är mina föräldrar ( mamma är inte så teknisk med sms) och så ringer jag maken ibland när han är på jobbet. Jag vet inte om det tillhör mognaden med åren att man behöver stöd och "prat" hela tiden eller om det beror på facebook, kanske en kombination. De vänner jag har vet att jag är jag och de finns där vare jag ringer på någon vecka eller ej.. Tankar som slog mig bara