att bara vara fel

barndomen sätter spår hos de flesta människor, vissa saker är trevliga men andra mindre roliga att bära med sig. Jag kan inte säga att jag hade en dålig barndom, iaf inte den tiden jag var med min familj men skolan var en enda lång plåga ärligt talat. Mina föräldrar gjorde verkligen allt för att jag skulle ha det så bra som möjligt men ibland räcker inte det tyvärr, allt kan man inte påverka hur mycket man än försöker. Jag fick dock aldrig lära mig att det kan vara bra i en relation att visa ilska utan jag växte upp med rädsla för när någon blev arg och denna rädsla sitter i än idag. Jag vet ju rent logiskt att ilska kan vara bra att visa men när jag märker att någon ändrar tonläge blir jag stel, när jag ser i någons ögon att denne kokar av ilska börjar tårarna forsa direkt hur mycket jag än kämpar emot.På ett sätt skäms jag faktiskt över att jag reagerar så för jag vet ju att ilska är mänskligt, inga relationer undgår ilska och för om man tror det så ljuger man för sig själv. Barndomen har även satt spår i mig som yttrar sig genom att jag inte tror att någon kan tycka om mig för jag fick alltid höra i skolan att jag inte dög som jag var, hur jag än gjorde så var det alltid fel och tillslut orkade jag inte ens försöka utan då gjorde jag allt för att inte passa in istället. Jag tror inte att de som utsatte mig för denna terror förstod då hur de skadade mig, de åstadkom skador som alltid kommer finnas hos mig, varje dag kämpar jag mot vissa tankar.. för hur kan jag vara värd att få ha en så fin familj? hur kan en man älska någon som mig??? vi var bara barn  när detta hände men än idag sitter det så hårt inom mig och det gör fortfarande såå ont.Jag var ett tacksamt offer för jag bara tog emot, gav aldrig igen...men tillslut kommer man till en gräns där allting rasar och jag tror att denna gräns puttade mig över kanten till min sjukdom som jag lider av idag. Jag säger inte att det är någons fel att jag blev sjuk för så är det absolut inte men mycket jobbiga saker hände i tonåren och eftersom jag bar denna sjukdom så var jag extra känslig och summan av alltihopa blev att jag insjuknade.Ibland undrar jag om jag hade kunnat göra något för att bli omtyckt? jag tror faktiskt inte att det spelat någon roll vad jag än gjort... jag var bara fel