Jag är så arg hela tiden, ilskan och irritationen bubblar inom mig hela dagarna och minsta lilla motgång får mig att explodera. Jag försöker att gå undan när jag känner att det blir för mycket men ibland går det inte att fly undan och det händer kanske att min omgivning får en del snäsiga kommentarer. Jag fick höra idag av en anhörig att min beteende är svårt ör omgivningen att bemöta och hantera och jag förstår det mycket väl men jag känner att just nu är det för mycket för mig att tänka på hur alla andra mår , jag är ledsen men jag förmår mig inte att göra mig till för någon. Idag har vi varit på möte hos skolpsykologen ang äldsta sonen för att diskutera läget i skolan. Jag vet att skolan gör sitt bästa men de har inte kompetensen att förstå sig på honom har det kommit fram och jag som mamma kämpar ju såklart för att min son ska få bästa möjliga skolgång. Just nu överväger jag att kontakta en skola i Örebro som är inriktade på autism för jag tror han behöver lugn och ro i skolan, nu är det mest kaos, bråk och ångest inom skolväggarna när han befinner sig där. Förr kände jag mig ganska avskärmad och jag kände inte riktigt att jag hade något att tillföra på dessa möten men jag känner att jag har tagit komandot lite i den situationen, han måste få det bästa, han ska inte behöva må så som jag gjort i skolan.
Nu är det kväll och jag känner mig helt mörbultad, trött och slut i hela kroppen. Jag sov 1 timme på dagen men ändå känner jag mig helt slut mentalt och fysiskt. Medicinen som skulle hjälpa mig att bli piggare på eftermiddagen gör inte sitt jobb så jag antar det blir att byta ut den. Ledsamt med mycket medicin? ja men samtidigt så är jag sjuk, och jag ser inget fel med att jag tar medicin då..
Nu ska jag varva ner och försöka välkomna helgen utan ett inre kaos..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar