vad trodde jag egentligen

ja trodde jag att jag var frisk eller var jag bara korkad som vanligt? idag kom kraschen som jag tydligen inte trodde skulle komma ..  jag blev rädd och uppgiven , jag börjar bli så  trött på min hjärna. även om dalen idag var kortvarig så tog den så mycket kraft och sorg för både mig och min familj , jag blir skräckslagen för tänk om min familj ger upp , de kanske får nog en dag... jag är bara jag , jag gör inget för att vara elak eller så, jag gör så gott jag kan men ändå blir det ofta så fel , ibland tar  sjukdomen över och talar , mycket låter tokigt i andras öron men mina egna öron säger till mig att  jag gör  helt  rätt ...