Att leva i övertygelse

Människor kan vara övertygade om olika saker, kanske är det relgion eller ufon eller så är det rent utav så att man tror sig se döda människor. Det spelar egentligen ingen roll om dessa människor inbillar sig alltihopa eller om det skulle vara sant, det jag kan avundas dem är den där starka tron på någonting en tro som blir starkare än någonting annat. Jag har många gånger när jag var yngre försökt hitta något som kan övertyga mig om någonting här i livet men inte känt att någonting har träffat mig rakt i hjärtat. Jag vill sträva efter någonting och få känna trygghet i någonting, just nu känns det mest som ett famlande i ett evigt mörker. Jag har kärlek och en underbar familj, såklart är det den stora lyckan men den övertygelse jag sökt har mer rört sig inom funderingar kring min existens, om livet efter detta och om oändligheten. Oändlighet, det är ett skrämmande ord, jag vill inte att något ska vara oändligt för jag vill veta när börjar det och när tar det slut. Jag vill ha kontroll över livets gång och jag vet ju lika bra som någon annan att det är en omöjlighet. Min rädsla för att dö eller att någon ska dö ifrån mig handlar mycket om att jag är skräckslagen över att jag inte har en aning om vad det innebär. Människan anspassar sig sägs det, men är det säkert att just jag gör det? tänk om jag inte klarar av den dagen då någon jag älskar försvinner. Det är sådana här funderingar som skrämmer mig och jag tror på något sätt att en slags övertygelse kring någonting skulle underlätta vissa tankar. Om man tänker ett steg längre kanske inte dessa övertygelser är så verklighetstrogna egentligen, kanske är det bara ett sätt att söka tröst i något, att lura sig själv för att skänka sig själv en falsk trygghet? men om tryggheten är falsk, må den så vara jag behöver trygghet mer än någonsin.

Jag tror man får söka inom sig efter sin egen övertygelse, ingen annan kan skänka mig den. Jag är villig att försöka söka efter min övertygelse, för någonstans inom mig kommer jag finna en övertygelse om att livet är en gåva och inte en kamp..