Idag ska jag återvända till avdelningen efter två nätter hemma, dessa dagar har faktiskt gått över förväntan även om jag fått gå ifrån och vila ibland. Nätterna har däremot inte varit lika bra, sover inte alls bra utan medicin och känns som om jag aldrig kommer ner i någon djup sömn. Vaknar hela tiden och tittar på klockan, känns absolut inte utvilad på morgonen.
Människor blir förbryllade över att jag ligger inlagd på en psykavdelning och samtidigt går och tatuerar mig, jag kan förstå att det verkar lite knepigt. Jag har mått fruktansvärt dåligt denna period jag legat inne, haft tankar jag inte önskar någon människa. Jag har trott att den enda utvägen är att helt enkelt inte leva mer, kände mig så ensam och så utlämnad men saker som jag kan se fram emot så som att träffa barnen, att tatuera mig osv ( som betyder mycket för mig) har gjort att jag blivit påmind om att jag faktiskt kan må bättre ibland. Svarta stunder känns det ju som om man aldrig kommer känna glädje igen men de ljusa sakerna i livet finns ju där, även om de är väl gömda ibland...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar