Så trött på att vara jag..

Är det inte lika bra att omyndigförklara mig? för det är så det känns just nu, vad har jag att säga till om? ingenting rent ut sagt, nej verkligen ingenting. Jag har ingenting att säga till om gällande mina egna drömmar, jag har ingen inkomst, jag får be om pengar för att köpa mat, samhället verkar misstro mig och anse att jag inte är kapabel till att förstå.. jag får inte ens en deklaration!! Allting jag vill utföra måste jag be om lov till!! varför är jag ens vuxen? elller jag kanske missuppfattat det, jag blev aldrig vuxen..