ja det verkar som de flesta människor runt omkring mig ser mig som en person som lever i en annan del av världen, i en annan verklighet. Fick ännu ett bevis på att jag är på ett sätt som man inte bör vara, jag måste lära mig hantera missförstånden som uppstår och inte få sådana "psykbryt" som jag fick i helgen. Men vadå JAG? varför är det alltid jag som missförstår? varför är det alltid jag som ser världen annorlunda än alla andra, det börjar bli tröttsamt att det alltid är jag som ifrågasätts. Men jag är ju medveten om att den enda människan jag har makt över, som jag kan förändra är mig själv och jag VILL, jag vill så gärna att det hela tiden blir fel. De lösningar jag anser vara bra för mig verkar inte vara de lösningar som är accepterade av andra, psyk säger att jag måste gå min egen väg och strunta i om någon tycker annorlunda än jag, men om man är svag och vilsen är det klart man faller bara någon blåser på en.
Jag vet inte hur jag ska finna vägen framåt mot ett liv där jag har kommandot, jag vill känna att jag har en hand med i spelet och att jag inte är totalt beroende av andra. Jag vill kunna säga en sak och att människor runt omkring mig ska lita på vad jag säger, jag vill finna styrkan att om missförstånd uppstår kunna lösa det på bästa möjliga sätt. De lösningar jag haft innan för att lösa problemen har uppenbarligen inte fungerat, kanske fungerar de i min värld men inte den värld alla andra verkar leva i. Jag behöver nog hjälp för att finna vägen och jag är beredd att göra det som krävs, men till och med när jag säger att jag vill ifrågasätts jag, om jag är riktigt säker på att jag vill! såklart jag är, jag vill inte bli missförstådd och känna mig utanför, jag vill inte bli sedd som någon som inte förstår och som inte kan tolka vad andra människor säger.. jag vill få vara jag, men på ett sätt där jag blir accepterad..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar