Att finna glädjen igen, är det möjligt?

När ångesten sätter in vill jag bara fly, bort från jobbiga tankar och bort från det som gör jätte ont. Ångest är inte farligt egentligen, bara man vet hur man ska hantera den. Mitt problem är att jag aldrig orkar möta den och ta itu med den, jag är på ständigt flykt ifrån det istället. Det tråkiga är ju att hur fort man än springer hinner den alltid ikapp och ibland blir den större ju mer man flyr. Jag gjorde dock ett tappert försök idag att gå emot känslorna, jag ville bara gömma mig under täcket men jag bet ihop, tog på mig kläder och gick utanför dörren. Tänk att det ska vara så jobbigt att få frisk luft. Tog en kort promenad och plockade lite i trädgården, när jag kom in igen blev jag lite besviken när jag ändå kände mig obehaglig till mods, men det var värt ett försök i allafall.

Jag ska finna saker här i livet som bara är för MIG, jag ska försöka finna saker som jag mår bra av att göra. Hur kan det vara så svårt egentligen? Borde vara en av de lättaste sakerna som finns. Jag tror man får börja i liten skala, kanske försöka finna glädje i att måla naglarna eller att läsa en bra bok. Nu gör jag det mesta för att det är saker man förväntas göra och när jag inte orkar leva upp till alla förväntningar blir jag arg på mig själv. Det är dags att sluta upp med det, om jag fortsätter att leva på det sättet kommer jag tillslut inte orka kämpa längre.

Funderar på att någongång ibland ta fram kameran, kanske ta en promenad och ta ett kort. Tanken är god iallafall, men i praktiken känns det rätt så avlägset. Tanken är att jag ska ringa frisören idag, är i stort behov av att klippa mig men det tar emot. Dels att ringa, dels att behöva ta sig till en frisör och dels känner jag att varför ska jag vara fin? vem bryr sig egentligen om det, det känns som om det är meningslöst, men återigen så kanske jag måste försöka börja göra saker för bara mig och förhoppningsvis kanske jag en dag kan finna lite glädje i saker och ting.