onsdag 28 mars 2012

Alla sjukdomar syns inte..

Det är svårt för vissa människor att förstå att man kan vara sjuk fast man ser fullt frisk ut. Jag har inget som helst fel på min fysiska hälsa, möjligen borde jag gå ner en del i vikt. Inga allergier, inga krämpor någonstans och inte heller högt blodtryck så jag är väl fullt frisk då? jo om det vore så väl och så enkelt skulle världen vara mycket enklare, det är lättare att reparera ett brutet ben än att "bota" hjärnans sätt att hantera omvärlden. Hjärnan är komplicerad och jag önskar så att jag slapp denna felprogrammering som min hjärna verkar ha utsatts för. Nu menar jag absolut inte att fysiska krämpor är lätta på något vis, jag menar bara att synbara krämpor verkar vara mer accepterade i samhället. Psykiska problem, ja de botas endast genom att man tvingar sig att jobba, hur många gånger har jag inte fått höra liknande uttalanden? Ja men om det nu vore så enkelt skulle jag inte sitta här 16 år senare och fortfarande känna rädsla och förtvivlan för livet. Tror ni inte jag försökt vara "normal"? Åtskilliga gånger har jag gett mig in i det "verkliga" livet men gång på gång har jag stupat och varje gång har jag blivit så besviken och arg, jag vill ju så gärna.

Vissa människor verkar också tro att bara för att man fått en drös mediciner ska problemet vara löst, ja om det nu vore så enkelt skulle jag inte ha några problem alls här i världen med tanke på alla mediciner som skrivits ut de senaste åren i mitt namn. Medicin är livsnödvändigt för mig, så långt håller jag med men de tar bara bort udden av alltihopa, resten får jag tampas med själv. Ja men du har ju terapi säger en del, då borde du väl blivit frisk vid det här laget, frisk? Nej frisk kommer jag aldrig bli tyvärr, friskare jovisst, men inte helt frisk. Terapin är ett enormt stöd, och jag tar små steg men det kommer ta lång tid innan jag ser någon förbättring.

Jag börjar så smått acceptera min plats här i livet men det verkar väldigt svårt för andra att hantera att jag faktiskt inte väljer att vara sjuk, hur svårt kan det vara att förstå? vem vill vara sjuk? nej inte jag i alla fall, men nu är jag det så nu får jag försöka göra det bästa av livet ändå.

Livet är till för att levas, inte för att skämmas för den man är för någon annan lär jag tyvärr inte bli hur mycket jag än försöker..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar