haft en sämre period och då börjar jag tänka mycket igen på vad som hänt och hur mitt liv blev som det blev. Jag är förvånad över stora bitar, så som att jag träffat mitt livs kärlek, att jag har 3 fina barn och att jag lever helt enkelt.. men jag är ledsen över människor jag mist pga hurdan jag är, det gör ont att höra att man inte duger till för att man saknar saker som andra har. Jag är kanske inte en bra vän men jag har försökt och gjort mitt yttersta och mer kan jag inte göra men jag erkänner att det gör väldigt ont.
Till de jag sårat, förlåt!!!
nu gäller det bara att fokusera framåt <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar