ensam med ändå inte

ibland känner jag mig så oerhört utanför trots att jag befinner mig mitt bland en massa människor, jag känner mig så annorlunda och förstår inte hur man gör för att passa in. Jag har alltid känt mig utanför och minns från skoltiden att jag gjorde allt för att passa in men det gick inte. Jag försöker prata med  människor men det blir aldrig något samtal utan snarare enstaka frågor. Det är ingens fel att jag känner såhär och jag beskyller ingen men det är lite av en sorg för mig som säkert alltid kommer finnas kvar. Jag har mist en hel del vänner pga något jag inte riktigt förstår men tydligen har jag gjort många fel..