välkommen tillbaka

ja återigen har jag inte skrivit på evigheter och jag har tänkt så många gånger att NU!! ja NU är det dags men nehe inte den gången heller.. men NU!!

livet rullar på i en rasande fart och det skrämmer mig lite, jag mår ganska okej nuförtiden ( sedan jag fick tillbaka anafranil) och jag orkar umgås med mina älskade barn men nu när jag är över ytan inser jag hur mycket jag missat under årens lopp. Finns så mycket jag vill göra här hemma tex, fixa och hålla på men jag klarar det inte själv och ingen har tid att hjälpa mig..Maken gör allt han orkar och hinner så jag kan inte skylla på honom, jag önskar bara att jag kanske hade mer driv inom mig.. men ofta slutar det endast vid tanken.

Jag ska nog ta papper och penna och skriva ner de projekt som jag anser vara viktigast och sen försöka lösa dem på egen han .. man kan väl inte mer än misslyckas.

Idag tog jag ändå tag i en sak, börjat löpträna