ja det går framåt men som alltid så kommer bakslagen och det känns som om jag ska ramla ner i det djupaste svarta hål igen men ofta är det hjärnspöken och om jag ger mig själv tid så brukar det lösa sig. Jag har känt mig stressad sista tiden då jag har en del som ska göras i höst , jag måste följa med barnen på div saker och ta mer ansvar än på länge och det skrämmer mig så fruktansvärt mycket.. andra människor kan nog inte riktigt förstå att för mig är det en heldagsaktivitet att åka och handla eller ta en fika med någon, idag efter handlingen somnade jag som en klubbad säl!!
Hemmet ser ut som ett krigsläger, hur ska jag orka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar