att alltid göra fel

jag har alltid undrat, vad är det för fel på mig? jag har alltid ställt mig frågan hur jag borde göra för att kunna vara som alla andra, frågorna har malt i mitt huvud om och om igen. Jag kan inte räkna på mina fingrar hur många gånger jag varit förtvivlad över att jag inte förstår hur andra människor fungerar och tänker och hur jag än gjort har det alltid känts som om alla andra ser på mig och skakar på huvudet.

När jag var liten hade  jag en del vänner, men jag kände mig aldrig som en del av dem.. jag var alltid rädd att bli övergiven och jag var alltid på helspänn för att försöka hänga med i det liv man förväntades leva. Jag har gjort många dumma saker i livet,.en del ångrar jag men mest ser jag på minnena som sorgliga sekvenser i en film..

i skolan försökte jag passa in men det var kört hur jag än försökte och jag tror inte det fanns något jag hade kunnat göra rätt faktiskt. Jag var ängslig och rädd för andra barn och det m ärktes utåt så mina plågoandar fick ännu mer att reta mig för.

Idag är jag bara jag, jag kan inte vara något annat men ändå blev jag helt tom igår när jag fick min diagnos Aspergers syndrom, det var något jag alltid vetat inom mig men när jag hörde vad psykologen sa igår så sjönk det in i hjärtat och jag började fundera över så många saker. Jag kan bli arg för att jag inte fått den hjälp jag behövt, jag kanske inte var så hopplös som jag alltid känt mig och det kanske inte berodde på ohyfs som vissa personer anklagat mig för.. det här är bara jag, jag är sån här och om nu inte folk kan ta det så fine, men låt mig då veta det för att inte veta är det värsta jag vet!!