onsdag 14 januari 2015
Du kan bara du vill
många sjuka människor i Sverige känner sig svikna av samhället och att ingen lyssnar på dem, folk har tvingats jobba under fruktansvärda omständigheter och jag lider så med dessa människor. Jag personligen har på sista tiden känt att jag har mycket att tacka samhället för äntligen har myndigheterna börjat stötta min kamp mot min psykiska sjukdom. Jag blev som bekant sjuk i sen tonåren men ville inte riktigt acceptera det utan jag försökte köra på i min egen takt och det har oftast slutat med att jag kraschat in i den berömda väggen och det gör ONT! Jag är 35 år och har aldrig haft en riktig anställning bara kortare sommarvik som jag inte heller kunnat sköta ordentligt men alla sa att jag skulle må bättre om jag bara kämpade på. Jag har varit sjukskriven många år utan rätt till sjukpenning och de år jag var ensamstående fick jag då socialbidrag och sen jag blev sammanboende med min man har han fått försörja mig. Jag har skämts så fruktansvärt för att jag inte klarat av att jobba, människor undrade om jag var lat och bortskämd.. vad säger man då? För ett år sedan fick jag det efterlängtade brevet från försäkringskassan och jag var så nervös när jag öppnade det.. skulle de hjälpa mig? eller skulle de ignorera mig som så många gånger annars?.. Jag fick beviljat stadigvarande sjukersättning och jag minna än idag att jag skakade i hela kroppen när jag läste de där orden.. tänk att de accepterar MIG som den jag blev, alla andra ville bara se den jag borde vara. Även CSN var så sammarbetsvilliga att de avskrev hela mitt studielån eftersom jag aldrig kommer få en högre inkomst än mina 6700 kr i månaden. Jag kommer aldrig ha nytta av mina studier även om jag såklart hade velat. Jag vill inte vara sjukpensionär men ibland har man inte så mycket val, jag försökte och försökte men tillslut höll jag på att gå sönder helt. Jag är tacksam till den läkaren som ryckte tag i mig och sa stopp! han frågade mig när jag skulle inse vad jag höll på med och om jag ville låta mina barn se mig gå under.. svaren var ju självklara men jag hade inte sett det så innan för jag litade ju på alla dem som sa " du kan bara du vill"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du ska inte skämmas över det. Är man sjuk så klart orkar man ingenting, det är ju inget man väljer själv. Men det verkar ordna upp för dig, skönt. :)
SvaraRaderatack, ja krävdes lite tålamod bara :)
Radera