Fråga inte hur jag mår ( om du egentligen inte vill veta)

Varför har en del människor så svårt att höra att jag är sjuk? om någon frågar hur jag mår brukar jag vara ärlig men det verkar inte uppskattas då de ofta byter samtalsämne om jag säger att jag har en svacka. Människor som levt nära mig måste för länge sen fattat att allting inte är som det ska men de nämner det aldrig, varför ska det inte talas om hur jag faktiskt mår. Om jag frågar någon hur den mår vill jag höra uppriktighet, jag vill inte höra att någon mår toppen när den egentligen inte gör det för vad är då vitsen med att fråga? Vissa människor har helt slutat höra av sig då de vet att jag kommer förbli "sånhär", andra har jag lite sporadisk kontakt med men inte på det personliga planet för det verkar finnas en så stark rädsla för få höra "för mycket". Självklart förstår jag att alla har sina egna problem och inte alltid orkar leka kurator men det är inte vad jag strävar efter heller, det jag strävar efter är ärlighet.. jag vill veta vem som är min vän, vem kan jag vara uppriktig till och vem finns där de "svarta dagarna". Om man inte undrar hur jag faktiskt mår och kan ta sanningen så förstår inte jag riktigt vitsen med att använda artighetsfraser. Jag har ofta känt att jag ska dölja vem jag är, jag borde inte prata om det så öppet för snacket går osv MEN vadå, varför ska jag hålla inne med min verklighet, jag lever varje dag, varenda sekund med denna förjävliga sjukdom som i princip tagit ifrån mig halva mitt liv ( arbetsmöjligheter).. varför ska jag behöva tiga om min sanning?