ser mig själv i honom

idag ska sonen ta skollfoto vilket han hade världens ångest inför i morse och jag förstår honom på ett sätt men försökte få honom att minska ångesten men vet inte om jag lyckades. Jag hade samma ångest när jag var i hans ålder, alla moment som inte var schemalagda och återkommande tyckte jag var så fruktansvärt jobbigt, varför? ja jag vet inte helt hundra men antagligen så klarade jag inte av vetskapen om att inte ha kontroll över situationen. Lekdagar, pysseldagar, friluftsdagar = MARDRÖM ... jag ser samma beteende hos honom och jag vet att det inte hjälper när ens mamma säger att det inte är farligt! men vad ska jag som mamma säga? vad skulle min mamma sagt? nej det finns ingenting att säga mer än att det går fort tills det är över ;)