Ibland tänker jag på min egen barndom jämfört med mina barns barndomar, hur jag hade det och hur de har det idag. Jag hade också en mamma som var sjuk även om hennes sjukdom var Migrän och mina är psykiska, hur påverkades jag och hur påverkas de? Mina barn vet att mamma är sjuk även om det är svårt för dem att förstå hur min sjukdom påverkar mig, de vet att jag behöver gå undan ibland och de vet att om mamma gråter så är det pga hennes sjukdom. Förr gjorde min man allt med barnen, bakade, gick på utflykt och på kalas.. Nuförtiden försöker jag delta så mycket jag kan .. Jag minns inte hur min mammas sjukdom påverkade mig men jag vet att jag ofta fick vara lugn och tyst för mamma låg i ett mörkt rum och hade migrän, jag umgicks mycket med min pappa på helgerna eftersom mamma då fick migrän.
Förhoppningsvis ska jag må så pass bra i framtiden att jag orkar delta i mina barns liv på bästa möjliga sätt men jag är medveten om att mina barn fått utstå mycket som jag önskar att de sluppit. Jag är tacksam att jag fått läggas in när jag mått som sämst för jag vill inte att de ska minnas sin barndom som en enda lång kamp mot min sjukdom. Hur jag kan vara borta flera veckor från barnen frågar ofta andra mammor, ja jag har inga val i de stunderna för om jag skulle vara hemma istället skulle barnen påverkas negativt och det är det sista jag vill. Jag läggs in ofta för deras skull, de ska inte behöva se mig så sjuk!.
Jag hoppas och ska kämpa för att mina barn ska få bästa möjliga barndom, de är ju mitt allt <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar