Ibland blir jag faktiskt förvånad över att vissa personer ändå fattar fast jag själv inte trott att de fattat, jag vet ju att jag är rätt svår att förstå så jag belastar ingen men ibland önskar jag nästan att mina problem syntes utåt. Jag och min mamma hade en diskussion och vi diskuterade en annan person som jag inte vill nämna med namn och den här personen hade sagt till min mamma att ja men " hon (jag) kan ju inte rå för det, Linda är ju faktiskt sjuk", Haha nu låter det ju lite stört att bli glad över en sådan mening, men det är en slags lättnad över att människor runt mig ändå ser mig, de ser att jag kämpar ..
Det bakvända hände också häromdagen, jag möttes av total oförståelse av någon jag älskar!!! det gjorde så ont, jag fick kämpa emot tårarna, som svar på din fråga " om jag hade haft valet att bli frisk hade jag ju såklart velat det, men nu är inte valet mitt eftersom min sjukdom är livslång, varför får inte jag vara jag utan att hela tiden behöva höra det här av dig"?
Jag har haft trötta dagar nu, dagar då tårarna rinner för allt och dagar då jag inte klarar av barnens ljud och stoj. Ljuden borde inte vara svåra att stå ut med, men det gör så ont i mig.. känns som om jag ska sprängas, gafflarna mot tallrikarna idag fick mig att bryta ihop :( ja jag vet att jag ibland höjer rösten för saker som jag inte borde, jag kanske rent utav skriker och jag hatar det själv men inuti mig för ljuden, rörelserna och bråken så ont.. jag går sönder:(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar