Älskade/hatade sommar

ja då står sommaren inför dörren igen och som vanligt åker mitt mående verkligen berg och dalbana, ja det måste ha med årstiden att göra för det blir ju såhär varje år. Jag gillar värme och sol, jag gillar att kunna gå ut i shorts men varför mår jag då så dåligt?Jag har en underbart fin trädgård som jag skulle kunna ägna många timmar i om ag hade velat, men varför gör jag inte det? varför mår jag dåligt bara jag tittar på den? Jag har så många planer i huvudet och drömmer om att ha en fin trädgård men när det kommer till att genomföra saker blir jag paralyserad och rädd, och allting rasar. Jag gråter för allting, eller kanske för ingenting.. vad vet jag. Jag gråter för att jag är överviktig och när den ångesten kommer äter jag? hur går det ihop? Hur ska andra orka med mig i längden? varför blir ingenting bättre :( livet pågår utanför mitt fönster men jag förmår inte att delta eftersom mina försök att passa in inte har gått så värst bra. Jag vill bara få en solig och fin sommar med min familj, jag vill inte vara paranoid ( vilket jag känner att jag börjar bli), varför får jag inte bara njuta??