jag HATAR ordet sen

jag börjar hämta mig efter måndagens läkarbesök, det rev upp så mycket känslor inom mig och jag bröt fullständigt ihop på mötet, läkaren frågade mig varför jag var så ledsen!! huh, är det så svårt att förstå att jag är ledsen och frustrerad?  återigen dyker tankar upp på vad jag "missar" i livet, jag känner mig som ingen, för jag finns knappt i några papper, jo hos fk med de bryr sig inte ett skit för jag är ju gratis för dem.. Jag försökte förklara för läkaren att min prioritet inte är att tjäna några pengar, min prioritet ligger på att få vara  med mina barn och först nu 1,5 har gått av min sista sjukskrivning, ja först nu orkar jag vara den mamma mina barn behöver,jag tänker inte chansa mina barns trygghet igen.. de ska inte få mig att tappa balansen igen.. hon känner mig ju inte, verkade knappt som om hon läst min journal , hur kan hon sitta och säga att det bästa är si eller så? jag förstår inte varför läkare har så svårt att lyssna?? tror de jag är helt pantad i huvudet? tror de att de kan säga vad som helst och att jag ska gå på den smörjan som de ibland drar. Hon kom med så många klyschor, som jag hört 100 gånger förr och varje läkare verkar tro att just han/hon är den första som säger detta till mig, herregud titta på min journal.. jag har säkert träffat över 50 läkare, och alla säger samma sak.. och en sak som de verkar gilla, är ordet sen... vi får avvakta, men SEN.. va fan, jag är trött på ordet sen.. är det inte lika bra att säga aldrig så vi har dte avklarat, sluta håll mig på halster? är det så svårt att förstå att jag mår dåligt av denna oro ? tror någon att det är lätt att leva i nuet när man är livrädd för SEN, för vem vet SEN kanske aldrig kommer, eller så är det imorgon.. men nej nej, jag är bara larvig när jag gråter, jag tänker för negativt säger de.. lätt att säga att det enda som är viktigt är Nu när man sitter säkert på sin läkarstol och ger en massa fina råd, lever de som de lär? skulle inte tro det.