Det känns bra men ändå dåligt

Häromdagen vakna dottern och var super förkyld, till saken hör att maken kunde inte vara hemma med sjukt barn just den dagen eftersom han skulle ha föredrag i en annan stad samma dag. Det jag vill ha sagt med detta är att jag för första gången på många år tog på mig ansvaret att vara ensam hemma med dottern när hon är sjuk. Det gick över förväntan och jag var själv riktigt förvånad och glad under dagen så jag somnade gott den kvällen, BOM sa det dagen efter BOM BOM BOM jag höll på att kollapsa av trötthet.. jag var så slut att jag grina. Min hjärna var inte glad på mig, det vill jag lova att den upplyste mig om också, jag var yr, illamående och skakig preis som alltid efter en ansträngning. Ska det alltid vara såhär? har min hjärna sagt upp sig helt eller? jag blir ledsen för att min kropp så tydligt skriker stopp, men glad att jag orkade för jag märkte hur glad dottern blev.. Ibland glömmer jag bort att jag är sjuk, såna här dagar minns jag.. jag minns alltför väl