Det enda som hjälper

jag har insett att det enda som hjälper mig upp på benen efter dessa kraschar är att totalt släppa alla måsten och krav, när min hjärna får gå på lågvarv ett tag så börjar den sakta men säkert vakna till liv igen. Jag var hos min samtalskontakt häromdagen och för första gången på flera månader eller ännu mer brast det totalt, jag grät som en liten unge, jag var ledsen på mig själv och livet, jag var ledsen för att jag vill mer än vad jag orkar. Tills nästa gång skulle jag fundera kring varför dessa kraschar kommer , hur reagerar jag när jag känner mig trängd, när känner jag mig trängd.. och kanske kan jag lära mig att hantera alla dessa konstiga känslor och tankar. Jag upplevde en massa känslor under mötet, jag var arg, ledsen och uppgiven och för första gången vågade jag erkänna att jag var arg, jag var arg för att jag kände mig så missförstådd, varför förstår de inte, VARFÖR tänker jag inte som andra?ibland är det svårt att vara jag :(