sista året har jag börjat inse att ilska inte är en farlig känsla, jag har gett mig själv tillåtelse att vara arg och att visa det för min omgivning och ärligt talat så är det ju befriande som tusan att bli arg! diskuterade detta med min mamma idag och jag förstår ju helt och hållet varför jag alltid trott att ilska är farligt, hon är ju livrädd för att visa sig arg , eller att göra någon arg. Jag försökte förklara för henne de steg jag tagit de sista året men det verkade inte som om hon kunde tro mig. " Om jag visar mig arg kanske andra tar illa upp", NEJ! om någoninte kan acceptera att människor visar känslor, ja då är det en människa jag inte vill ha i min närhet. Jag vill kunna säga att jag är arg , lika mycket som jag vill visa när jag är glad. Jag vill att mina barn ska lära sig att man får bli arg, det är helt ok att säga ifrån vare sig man är 3 eller 85, ilska är en känsla precis som alla andra känslor.
Snart är det jul och allt vad det innebär, men jag är inte stressad .. jag har släppt allt det där man måste, för vadå måste? jag måste ingenting som jag inte annars måste, jul är något som ska vara roligt och jag MÅSTE inte fira men jag vill fira.
Usch är så trött på att höra vad man bör göra hit och dit, varför kan inte alla bara vara och ta hand om sig själva utan att lägga krav på andra vad man BÖR göra..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar