Drunknar..

det känns som om jag kippar efter andan, får ingen luft utan sjunker längre och längre ner under ytan. Tårarna forsar och känslorna virvlar runt inom mig, känslorna gör ont, det gör rent utsagt ont inuti mig. Men varför är mamma ledsen frågade mina barn när jag bröt ihop idag, ja varför är jag ledsen? jag vet inte.. jag gråter av sorg över något jag inte kan peka på, märkligt? ja ytterst märkligt men min hjärna är felprogramerad antar jag i och med min bipolära sjukdom.. för några veckor sen var jag lycklig, nyfiken och sprallig.. nu är jag rädd, ointresserad och apatisk, det skrämmer mig... vart kommer jag hamna?