Vill skrika STOPP!

Det är läkarbesök, hab-besök, röntgen, tandläkartider, föräldramöten och allt man någonsin kan tänka sig för möten, men jag vill bara lägga mig ner på golvet som en barnunge och hålla för öronen och skrika JAG VILL INTE!!.. fast vill gör jag nog egentligen , det handlar snarare om den där energin som fattas mig för tillfället. Jag är trött både i kropp och själ och tårarna börjar rinna väldigt lätt , jag gråter av trötthet men också av oro, jag är orolig för framtiden, dåtiden och NUtiden. Dumt egentligen att vara rädd för det som varit och det som komma skall, men rädsla brukar te sig så den beter sig helt orimligt. Igår damp det nya sjukintyget ner i brevlådan och det faktum att hon ändrade om i mina diagnoser är jag väldigt nöjd över, nu känns det som om de äntligen tagit till sig det jag sagt, varför skulle jag behöva kämpa så hår för att få ner på papper om hur det egentligen är? Det stod också att jag bör planera inför arbetsrehab!! HJÄLP! jag är livrädd, jag vill men jag vill inte men först och främst jag är RÄDD! jag är så otroligt rädd att blir lämnad ut i det "vanliga" livet som alla andra lever, jag är rädd för att hamna i något jag inte bemästrar och jag är verkligen livrädd för att ännu en gång leva i tron om ett "vanligt" liv men som sen slutar i katastrof.. det kan ju bli hur bra som helst, jag är medveten om det.. men rädslan tar över, och äter upp mig inifrån..