Kan jag få gå utanför dörren imorgon om min man kommer med barnen och hälsar på. Men bara kanske, de måste få fatt i någon jourläkare i såfall som ska godkänna det. Jobbigt med alla godkännanden hit och dit, fråga om allting men så är det ju när man själv inte fixar det vanliga livet. Ibland blir jag frustrerad när jag måste be om ny handduk eller om jag vill tvätta mina kläder, men så tänker jag att jag klarar ju helt enkelt inte av att ta ansvaret över mitt eget liv på egen hand. Hade nyss ett samtal med en sköterska och hon misstänkte att läkaren kommer göra radikala medicinändringar, jag är såklart villig till det men det skrämmer mig lite med. Så jobbigt med alla byten hit och dit, känns bara som en stor labyrint som jag aldrig hittar rätt i. Jag struntar i ev biverkningar som viktuppgång och dylikt, jaha då får jag väl börja motionera då för om jag mår bättre psykiskt är väl chansen större att jag börjar motionera än om jag fortsätter må såhär.
Blir med all säkerhet kvar en vecka till, känns jobbigt men bra. Jobbigt att vara ifrån barnen men bra för jag behöver hjälpen och jag behöver den NU! jag kan inte vänta längre. det blir bara värre och värre och tillslut är det försent. Jag tänker kämpa på nu tills jag får hjälp, för det måste kunna bli bättre.. det måste ..
Kämpa på. Du är värd att må bra.
SvaraRaderaSaknar dig och våra samtal! Men är glad att du har sökt hjälp för ditt mående, att du nu kanske får den hjälp du är värd som du så väl behöver för att fungera i vardagens bestyr. För som du själv skriver så behöver du hjälp nu, hjälp som fungerar för dig och som ger dig en ljusning för framtiden. Jag håller tummarna för dig och skänker dig massa styrkekramar att orka kämpa.
SvaraRaderaKramar!