Jag och "dom"

Ja det finns psykiskt sjuka och så finns det psykiskt sjuka, skillnaden mellan dessa är att den sistnämnda inte går att miss ta sig på. Vissa här på avdelningen hörs och syns tydligt, de skriker, springer omkring eller för dialoger med sig själva som om de vore 2 personer. Jag är inte som dem, men jag går under samma benämning, psykiskt sjuk. Det kan vara lite missvisande, människor tror att en psykiskt sjuk människa beter sig helt galet och inte har någon verklighetsuppfattning. Ibland önskar jag att jag kunde visa mer utåt hur jag mår, jag vänder allt inåt och ser fullt frisk ut. Såklart jag inte vill springa runt och vråla men lite känslor utåt vore nog lättare både för mig och omgivningen. Även här på avdelningen verkar personalen förvånade när jag säger hur jag mår eller tänker, de verkar tro att mitt utseende speglar mina tankar. Det är svårt att bli tagen på allvar genom enbart ord verkar det som, handlingar däremot gör att människor reagerar direkt. Det är tråkigt att allting måste synas för att uppmärksammas, mina känslor syns inte men de är lika starka ändå.