Vad hände ?

Inatt dök jag igen, rakt ner i det svarta hålet. Önskade att jag aldrig behövde vakna mer för allting känns så hopplöst och paniken stiger inom mig, hur ska jag orka med allting tills jag får hjälp? Ångrade mig inatt om inläggning, hade gjort vad som helst för att få bli inlagd då, men jag tog theralen och däckade. Idag känns det tomt, jag känner inget , jag orkar inget men jag ser i allafall inte nattsvart.

Vad händer egentligen när det blir sådär nattsvart? Någonting måste utlösa allt, det är väl inte möjligt att pang bom kommer det? eller? Jag tror det började med att vi diskuterade om vi skulle åka någonstans idag och jag ville ju så gärna, sen började jag oroa mig för att jag inte skulle orka, sen kände jag att nej! jag orkar verkligen inte, sen fick jag dåligt samvete för att jag inte orkar.. sen kom tårarna, sen krascha jag. Jag borde någonstans på vägen kunna stoppa alltihopa, så inte kraschen behöver komma. Känslan av att inte orka kanske kommer att finnas kvar för en lång tid framöver men att känslan ska leta sig längre och längre in i mig kanske inte behöver vara nödvändigt.

Jag ska försöka dra ner på känslan av att jag MÅSTE dra med mig barnen till badhus eller lekplatser så fort de är lediga, de trivs ju bra hemma också även om de såklart måste få åka iväg ibland också. Men dessa krav på mig själv kommer göra så att jag aldrig kommer komma iväg någonstans för paniken inför dessa utflykter gör att jag aldrig kommer iväg ens.