Inte orkat skriva på någon dag, varit alldeles för mycket känslor, tankar och besvikelse inom mig. Jag hade sett fram emot onsdagens läkarbesök, jag trodde det skulle bli ett givande möte men istället blev det ett möte som slutade i katastrof. Min läkare som jag tyckt så mycket om fick mig att känna mig som en idiot som inte förstår enkla ting. Hur kan hon för någon månad sen sitta och lova saker för att i onsdags inte ha en aning om vad hon lovat? Hur kunde hon ringa för några veckor sen och föreslå saker, tex möte med fk för att i onsdags påstå att jag aldrig nämnt att jag har problem med Fk, HUR kan hon skjuta över hennes misstag på mig och påstå att hon inte blivit informerad? Jag talade noga om för henne för någon månad sedan att jag står utan inkomst och att blir stressad av detta och då föreslog HON att vi ska försöka ansöka om sjukersättning hos fk, men det verkar ha försvunnit ur hennes medvetande och nu har jag tydligen missuppfattat, hur jag nu kan missuppfatta konkreta meningar om konkreta lösningar.
Jag blev uppriven och ledsen under mötet men bemöttes med mycket oförstående påstående som att hon inte kan göra något för mig och hennes lösning var att jag ska söka socialbidrag. Jag försökte sakligt förklara för henne att nej jag får inget socialbidrag för jag är gift och vi ligger över norm. Men tydligen var jag inte tillförlitlig utan hon dubbelkollade denna information, och vem hade rätt? jo jag! Blev utskickad 2 gånger under mötet för att hon skulle kolla upp information , information som hon lovat att kolla upp för flera veckor sedan. Fick gå ut i ett fullt väntrum, där fick jag sitta och gråta och känna mig väldigt uttittad.
Tillslut hade hon tillkallat hjälp och jag fick gå iväg till ett annat rum och bli tröstad av min samtalskontakt. 2 timmar blev jag kvar på psyk, 2 timmar som innehöll mest förtvivlan. Jag är inte upprörd över pengarna, vi svälter inte men jag är upprörd över hur besöket gick till och hur jag blev bemött!! hur dum tror de jag är?
Dagen efter fick jag komma tillbaka för att diskutera när jag lugnat ner mig, fick träffa min arbetsterapeut som försökte förklara för mig att jag har svårigheter att förstå information, att min hjärna inte är som andras och att jag tolkar verkligheten annorlunda än alla andra!! Hur jag än försökte förklara situationen hos läkaren så kontrade han med att jag missförstått. Deras rekomendation är att jag ska skaffa ett personligt ombud som kan vara med på möten och förklara vad läkaren säger, när jag inte förstår.
Sammanfattningsvis, jag fick förklarat för mig att jag måste få vara jag, men när man är som mig har man inga rättigheter och man är totalt oförmögen att förstå en läkares ord. Min sjukdom har gjort så att jag inte arbetat upp rätten till sjukpenning så nu får jag inte vara sjuk och ha rätt till ersättning eftersom jag är gift. Jag fick också förklarat för mig att jag är för sjuk för att handla på ICA men för frisk för att klassas som långvarigt sjuk. Jag är tydligen i en djup kris och denna kris har pågått hela mitt vuxna liv. Hädanefter ska jag skaffa personligt ombud + att jag ska spela in allt som sägs, jag tänker inte bli kränkt igen, jag tänker inte bli klassad som för sjuk för att förstå!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar