Mamma du är inte som andra mammor

Ja idag är det tydligen min födelsedag, har väl inte direkt en födelsedagskänsla ( om man nu har en sådan som vuxen?) Jag har ju redan blivit uppvaktad av svärmor, syster, mamma och kompis men idag kommer nog min far förbi och ev hans sambo så de ska väl få varsin kopp kaffe. Inte orkat med något stort firande iår så det är lättare att dela upp det lite. Kalas kräver ju en del jobb, handlande, städande och bakande men visst är kalas trevliga men de tar som sagt kraft. 32 år, ja hur känns det egentligen , ja inte något speciellt antar jag förutom att jag börjar närma mig 35 och det känns gammalt, fast när jag närma mig 30 tyckte jag ju att det var gammalt. Egentligen är det ingen nackdel att bli äldre för en hel del saker känns lättare ju äldre man blir, och jag har ju lyckats skaffa mig en fin familj och har de barn jag vill ha. Om jag inte haft barnen eller kärleken i mitt liv hade jag nog känt mig mer stressad men på det planet kan man inte få det bättre än vad jag har det. Men i sinnet kommer jag aldrig bli gammal, enligt min man är jag som en 14 åring, vad han nu menar med det. Jag kan väl hålla med till viss del om jag jämför mig själv med andra i min egen ålder, men vad gör det egentligen?

Kanske beror min "omogna" sida på att jag inte tillät mig själv vara tonåring när jag var det, jag hade mycket känslor som jag inte tillät mig känna av olika anledningar. Jag ville inte att andra skulle må dåligt därför lät jag mig själv göra det. Bara man är mogen när det krävs är det inte så mycket att bekymra sig om anser jag, mina barn verkar anse att det är roligt med en ungdomlig mamma. Min son sa en gång för inte så länge sen " mamma du är inte som alla andra mammor", han är rolig han. Jag frågade varför är jag inte det, och det berodde tydligen på klädsel, hår, tatueringar osv. Jag tänker inte sluta med något utav det så länge jag trivs med det.

På tal om att vara annorlunda mamma eller ung mamma så minns jag så väl en kärring rent ut sagt som sa till mig rakt ut när jag kom med sonen i barnvagn " ja ni unga föräldrar vet inte hur man tar till vara på sina barns barndom", HUR kan man säga så? Vad vet hon om mig? Jag fick kämpa från dag 1 med min son, jag fick höra kommentarer och svara på frågor ang att han inte utvecklades som andra barn. Jag fick utstå att få höra att jag var för ung för att förstå hur det är att vara mamma, jag var ung men min sons uppväxt har varit en kamp och det hade den varit även om jag fått honom 15 år senare.