Känner mig utanför och totalt beroende..

Ja samhället låter mig inte komma in, jag står utanför och trampar och väntar på att bli accepterad. Jag är totalt beroende av att någon annan ( min man) betalar för tak över huvudet, maten på bordet och allting som behövs. Jag får inte ens en deklaration i brevlådan då jag har årkinkomst 0 det känns som om jag mer och mer blir "ingen". Jag vill också bidra till att vi kan skapa ett bra liv, jag vill kunna spara åt mina barn och inte behöva be om att få pengar när jag ska åka och handla mat. Jag menar absolut inte att vi inte klarar oss, det gör vi ju men jag känner mig så fruktansvärt "meningslös". Mina bra dagar funderar jag över mina möjligheter till sysselsättning men sen kommer de svarta dagarna då jag är miltals från att jobba någon timme om dagen. Jag vill kunna planera, känna mig trygg och inte som en nolla som inte ens är berättigad att vara sjuk.Jag har jobbat, men inte tillräckligt länge för att Försäkringskassan ska  klassa mig som tillräcklig verkar det som. Pengar är inte allt men självklart behövs de och de skänker en slags trygghet. Självklart kräver jag inga 10.000 i månaden, jag är nöjd med en liten summa, bara jag kan känna känslan av att få in en summa på kontot varje månad, en summa som jag kan planera utifrån. Alla vårdkontakter jag har blir förfärade när jag säger att jag varken har rätt till sjukpenning eller socialbidrag, ja men vad lever du av säger de förskräckt? Ja vad har jag för val? Min man förväntas försörja mig och barnen. Många ifrågasätter mitt val att skaffa 3 barn när jag inte har en stadig inkomst, ja det kanske inte var det optimala men samtidigt jag visste inte då att jag kanske för alltid kommer må mer eller mindre såhär. Jag såg då en framtid inom yrkeslivet och trodde att bara jag bet ihop skulle allt lösa sig. Nu vet jag inte, jag kan inte göra något ogjort och barnen får mig att kämpa vidare trots alla motgångar. Mina barn saknar ingenting, varken materiellt eller annat..  ( bortskämda barn), det enda jag drömmer om att ge dem just nu är en trygg och lugn mamma.