De tog mina skor

Varken skosnören eller halsband får jag ha , inte heller mina mjukisbyxor med resårband . Tillsyn minst 2 ggr per timme ( har för mig eg att de sa en gång i kvarten , men de kanske smyger) , skötarna nickar medlidande när man möter dem i korridoren . Lite knepigt känns det att vissa utav dem haft mig både som patient och kollega . Ena minuten funderar jag på varför jag är här ? Andra minuten vill jag lägga mig ner och ge upp . Finns inte mycket att göra här förutom att äta, sova, läsa och kolla på tv , många frågar mig hyr jag står ut , är det inte tråkigt ? Här handlar det inte om att ha tråkigt eller roligt , det handlar om att ta sig igenom dagen