Att bli granskad..

Ja ofta sätts man i situationer där man ska granskas av andra, det kan gälla myndigheter eller andra människor som kan utöva någon slags makt mot den enskilda personen. Jag blir livrädd för sådan granskning, hur ska de kunna ge en rättvis bedömning under ett antal möten? jag är inte alltid samma person inför myndigheter som jag är annars. Det är dumt at ha denna fasad som jag ibland sätter upp om jag märker att någon börjar ifrågasätta mig, men jag antar att det har varit ett sätt att hantera siutatonen och att stå ut. Det jag har märkt är att denna mur eller fasad faller allt mer, sakta men säkert. Jag lyckas inte alltid längre hålla ihop känslorna inför andra, faller lätt i tårar när folk visar att de bryr sig om mig. Jag är bara jag, ska jag våga vara det?

På onsdag ska jag till doktorn och min stora rädsla är att försäkringskassan kanske deltar på mötet, är så rädd att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag borde inte vara rädd, jag menar de är människor de med, inga monster, men de kan ha sådan makt över mitt kommande liv. De ska göra en bedömning "hur pass sjuk är hon egentligen", det jag är räddast för är att bli tilldelad att göra något jag inte har energi och kapacitet till. Min läkare har nämnt sjukersättning men det är en svår process att få igenom något sådant men värt ett försök.
Och NEJ det är inte för att jag är lat och inte vill jobba som jag hoppas på sjukersättning/sjukpension, det är för att jag behöver släppa den press som jag har på mig, att någon gång i livet få känna lugn och inte ständigt springa in i väggen och sen rasa ihop. Man orkar inte hur många ras som helst, är rädd att nästa gång kanske blir den som jag inte tar mig upp igen..

Kaffe i min kärleksmugg :)