En lördag i tårar..

Dagens planer var att åka till Rusta och Biltema för att sedan svänga förbi min pappa på en fika. Rusta gick bra, Biltema gick det inte lika bra på, kände hur energin rann av mig och tillslut kunde ja inte hålla tillbaka tårarna. Känns lagom roligt att börja gråta mitt i en affär, men vad gör man när det helt enkelt inte går att förhindra. Fick ringa pappa och förklara läget ( eller min man ringde, jag var inte kapabel) och jag tror min käre far börjar inse ett och annat som han aldrig velat se innan. Sista tiden har han börjar acceptera att jag är så här, han börjar inse att hans dotter faktiskt är sjuk och att denna sjukdom inte är påhittad. Blev ännu ledsnare av att göra barnen besvikna att vi fick åka hem istället men de blev gladare då vi lovade dem varsin glass istället. Förlåt mina älskade barn, jag vill inte göra er så besvikna..